Going Way Out West

Alldeles nyss pratade jag med min fina grisbjöeeernizz från andra sidan atlanten. Åh hon är så fin och hon fattas mig nästan varje sekund. Det skär i lill-hjärtat mitt att inte kunna ringa henne varje dag och att inte kunna sitta på balkongen i alice i underlandet lägenheten och snacka skit eller ligga i soffan och götta oss i våra pojkproblem. Men nu har det redan gått över en månad och innan man vet ordet av så har alla månder gått. Men hon fattas mig det lilla livet, det ska guudarna veta!